Sjukhuset igen

Så sitter vi än en gång i denna bil på väg till Falun med smärtor på en skala 1-10 på 8-9 och när topparna kommer så 10. Det gör så vansinnigt ont! Smärttopparna sitter på vänster sida så om just det här är en cysta eller ett smärtskov av endometriosen märks. Det positiva är att jourmottagningen på gyn fortfarande är öppen så jag behöver inte gå via akuten. Resan till Falun är alltid en pina, varje gupp, inbromsning och acceleration känns som knivar nere i magen. Att sitta upp gör också ont, allt gör bara ont.

Väl framme blir ju inge bättre, någon som ska känna, klämma och undersöka och helt plötsligt gör det ännu ondare, för att inte tala om att ligga, eller sitta ned efteråt. Den här sjukdomen är fruktansvärd och varje gång smärtan stiger lite över grundsmärtsnivån kommer oron och rädslan att ”ska jag behöva åka in igen”

Aivie är hemma hos farfar och har det bra, tur att jag är lyckligt lottad att ha familjen så nära!

Annonser

Sitter hemma i soffan under en filt och har det mysigt. Jag har ont, både i benen, ryggen och magen, så en liten distraktion i form av penna och papper att kladda med var faktiskt skönt.

Nya mediciner

Efter sista gången jag låg inne på gyn i Falun för mina smärtor med endometrios så bytte de ut alla mina mediciner och hormonbehandlingen i tablettform. Till veckan ska jag börja med en ny medicin, måste trappa ut min gamla först och jag känner en viss oro för att ta den måste jag säga, har hört en del om den, men den kan vara totalt ofarlig för mig, vem vet. Om den hjälper över huvud taget ska bli intressant att se, den är mot nervsmärta, doktorn vet ju inte heller. 

Fick dessutom Enanton som är hormon i form av en spruta som ska stickas i magen, i underhudsfettet, som jag ska ta en gång var fjärde vecka i stället för tabletter. Den tog jag i fredags, på mig själv, förhoppningsvis hjälper den också. 

Är trött på att prova olika mediciner nu, så jag hoppas verkligen att de här hjälper! Det är inte kul att leva med daglig smärta längre så jag håller alla tummar. Lyckligt lottad är jag i alla fall då jag har en sambo som stöttar mig till tusen och följer med mig fram och tillbaka till sjukhuset i Falun.

En gång till

Och så kom väggen igen, som en blixt från klar himmel, jag fattar ingenting! Vilket är enligt min samtslskontakt ännu mer oroande än att man ser det komma men kör över symtomen. Är så obeskrivligt trött och har en ständigt hög puls och tryckkänsla över bröstet. Min hjärna har svårt att hantera minsta lilla och sjukskrivningen är ett faktum.

Förändringar

Det är mycket i mitt liv som förändras just nu som jag bara måste följa med i och jag känner även ett starkt behov att förändra saker som jag kan kontrolla. Att göra om hemma har blivit mitt ständiga projekt och sakta men säkert är det små saker som byts ut och fixas. En annan sak är att tag i min träning, min trasiga kropp skriker efter att bli omhändertagen och jag har försummat den länge nu och idag påbörjade jag och Elin den förändringen på Mora rehab. 45 minuters träning med fokus på ben och rumpa. Mitt mål är att komma iväg och träna minst en gång i veckan, gärna två gånger för att bygga upp mig fysiskt igen. Maten är en sån sak som jag ska ta tag i men nu tar jag en sak i taget då att jag inte rasar igen. Kroppen har sänt en del varningssignaler och den här gången måsta jag lyssna.
Det var i alla fall jätteskönt att komma iväg och träna och röra på sig och jag ser fram emot att få åka tillbaka och träna. Till våren ska jag delta i blodomloppet i Borlänge igen och jag hoppas att jag har hunnit reparera mina knän nog så att jag kan börja löpträna och springa loppet i stället för att promenera.
Vi upptäckte att de har bastu på gymmet så morgon åker vi dit och tränar resten av kroppen och avnjuter bastu, en varm dusch och middag tillsammans efteråt.